När man följer teknikutvecklingsbranschen är det slående hur många företag som idag arbetat med underliggande teknologier. De utvecklar alltså inte teknik i form av nya tydliga tjänster. De utvecklar alltså inte en app eller en ny webbtjänst.

Jag tycker detta är intressant eftersom vi haft en period där vi laddat ner tekniklösningar till vår mobil i form av appar. De har en färg, fen form. Vi klickar på en symbol så startar de. Vi har som användare tvingats att anpassa oss till tekniken. Vi måste genomföra olika handlingar får att uppnå det vi vill och det som den tekniska tjänsten är till för. En fördel som jag ser det är att detta skapar en medvetenhet om vad vi gör och vad som sker. Nu använder jag en karttjänst. Nu kommunicerar jag med twitter, nu söker jag information, nu gör jag ditt eller datt.

Den trend som jag noterar och som jag uppfattar vara stark och intressant är just mängden företag som ägnar sig åt att skapa teknologi som inte kräver någon form av nedladdning – något aktiv handling hos användaren. Användaren skall inte behöva ändra något beteende. Tanken är att det inte skall finnas något som stör användandet. Det skall inte finnas någon som helst friktion i användandet utan användaren skall enbart uppleva att de saker som behöver ske sker.

Många av dessa företag riktar sig mot de större aktörer (t.ex. Facebook, Google, Apple, HTC etc) och målet är att skapa teknologi som snabbt kan infogas i existerande tjänster. En aspekt av företagandet är iden om att bli uppköpta så snabbt som möjligt. Vi som användaren kommer alltså inte att möta ett nytt varumärke. Snarare kommer de tjänster vi använder att utvecklas.

Som ett exempel skulle det Seattlebaserade företaget A.R.O. kunna ges. Deras projekt SAGA är teknik vars idé är att användaren aldrig skall behöva ge en viss app en uppgift (klicka för att se vädret, lägga till ett möte i kalendern etc). Sagatekniken skall integreras i mobiler och i tjänster och alltid i tystnad agera. Genom analys av dina beteenden och dina preferenser så lär sig telefonen vad som behövs göras. Tekniken gissar vad du gör och vad du behöver ha löst. ”hej – snart går du förbi den där indiska restaurangen som du gillar så mycket – det är lunchtid – du borde vara hungrig”. Löjligt? Jo, kanske men om tekniken använts på ett proaktiv sätt kan det även finnas nyttor; ”du brukar ta röda linjen hem vid den här tiden – vill bara säga att det är tokstopp i tunnelbanan”.

Som vanligt är det så att man kan tycka vad man önskar om teknologi och teknikutveckling. Ur min aspekt är det viktiga att se och förstå vad som händer.

P

Ett stort fokus inom området informationskompetens ligger på förmågan hitta och bedöma källor på nätet. Men det blir allt svårare att avgöra vad som är nätet och vad som inte är nätet. Vad är uppkopplat och vad är inte uppkopplat?

Jag har upplevt att i Stockholm, där jag bor, har fram till nu digitala affischer inte riktigt använts i stor skala. Det har varit något som jag reagerat på vid besök i större städer, tex London hur digitala affischer länge använts. Men sista året har de fått sin inträde i den offentliga miljön i Stockholm.

Den digitala affischen är inte bara en fråga om teknikutveckling där det är möjligt att sätta en display någonstans. Inomhus i allt från sjukhus till klädaffär eller utomhus, gärna i tunnelbana eller som vägskylt. Det har växt fram en industri runt digitala affischer och möjlighet till olika former av infrastrukturer. Målet är självklart en så effektiv kommunikation som möjligt.

Utvecklingen skapar inte enbart möjlighet att på ett kostnadseffektivt sätt presentera budskap. Utvecklingen pekar mot att biometrisk igenkänning av ”kunder”, ”passerande” är här. Tekniken samlar in information om sin omgivningen; hur många människor som rör sig runt affischen och hur de rör sig. På olika sätt kan tekniken avgöra olika saker om människan. Mest kontroversiellt är teknik som skapa möjlighet att avgöra ålder, kön, etnicitet på de som passerar affischen. Branschen har en god uppfattning om att detta kan uppfattas som integritetskränkande och arbetar med att utveckla standarder och koder för hur tekniken bör användas.

Gränslandet mellan en affisch och en enhet för att utföra tjänster vid blir allt tunnare. Du kan i allt högre utsträckning interagera med affischen genom att klicka på dess pekskärm och beställa något eller fördjupa dig. Integrationen med kringliggande teknologier går med en rasande takt. Många butiker använder olika former av RFID system som kan interagera med affischsystemet och de flesta av oss har smarta telefoner. Din telefon har i sin tur gps;en aktiverad och du nyttjar bland annat Facebook i den. Ett eldorado för skräddarsydda budskap.

Ni som följt bloggen och oss ett tag känner till att vi har en förhållandevis bred uppfattning om informationskompetens (en uppfattning som vi inte på något sätt är ensamma om eller som är särskilt kontroversiell). Den grundläggande uppfattningen är att medialandskapet och mängden information har förändrats i sådan omfattning att nya kunskaper och kompetenser krävs). Förändringen påverkar alla aspekter av livet och av samhället.

Kort sagt; informationskompetens berör i hög utsträckning även det offentliga rummet och hur vi rör oss i det offentliga rummet.

Ett sandslott är förgängligt. Vi räknar med att det endast överlever till nästa högvatten eller nästa regnskur. Det är en central del av urtrycksformen att den endast kommer att existera under en mycket kort period. En isskulptur bär liknande egenskaper – kanske han denna något längre levnad. Fram till dessa att årstiden ändras. Detta är exempel på efemära artefakt.

Begreppet tar sin utgångpunkt i att något är kortlivat; en ökenväxt som gror vid regn, växer upp, sätter frö på mycket kort tid. En flod som endast uppstår en kort tid under regnperioden. Lycka är ofta beskrivet som efemär (rätt eller fel).

En bok, en dagstidning, en runskrift, twitter, sms, chat är alla olika informationsteknologier. Vi använder dem med lätthet på olika sätt. Och det är ganska självklart att vi inte kan analysera den ena kommunikationsformen med samma verktyg som den andra.

Webbsidor är allt mer dynamiska. Det vill säga att data från en eller flera källor hämtas upp ur en databas när användaren besöker sidan och interagerar med den. Data om dig som användare interagera även i allt högre utsträckning med tekniklösningen och påverkar vad som visas. Är det möjligt att påstå att den information som presenteras är efemär?

Jag tycker detta är intressant ur många aspekter inte minst avseende källkritik och uppfattning om vad en källa eller ett dokument är för något. Ett sandslott exempelvis bär mängder av information men vi har liten möjlighet att luta oss mot sandslottet som källa. Vi behöver verktyg att dokumentera källan med, exempelvis en kamera. Fotot som tas utgör ett dokument och en källa.

Jag upplever att detta intimt hänger samman med informationssökning. Det är när informationen och kommunikationen efterfrågas som den skapas. Och när du väl besökt en ”webbaserad informationsartefakt” existerar den inte längre. Då kan inte återvända till den. Den är efemär.

Varför inte bara använda något av orden flyktig, ändlig, obeständig, kortvarig, kortlivad, tillfällig? Jag har lockats av när man inom konsten använder det engelska begreppet Ephemeral  Artefacts. Det ligger i konstformens natur att objektet, artefakten skall upplösas inom kort. Det ligger ett värde i att den inte är beständig. Att sandslottet finns idag men inte i morgon. Det i sin tur får mig att tänka på hinduiska och buddhistiska ritualer sk Mandala – komplexa ”målningar” i sand. Här ligger fokus just på att, oavsett hur komplex artefakten är kommer vinden att ta den. Det efemära är centralt.

Jag tar tacksamt emot reflektioner, tankar och resonemang om ovanstående. Här på bloggen eller på peder@glykol.com