Ett stort fokus inom området informationskompetens ligger på förmågan hitta och bedöma källor på nätet. Men det blir allt svårare att avgöra vad som är nätet och vad som inte är nätet. Vad är uppkopplat och vad är inte uppkopplat?

Jag har upplevt att i Stockholm, där jag bor, har fram till nu digitala affischer inte riktigt använts i stor skala. Det har varit något som jag reagerat på vid besök i större städer, tex London hur digitala affischer länge använts. Men sista året har de fått sin inträde i den offentliga miljön i Stockholm.

Den digitala affischen är inte bara en fråga om teknikutveckling där det är möjligt att sätta en display någonstans. Inomhus i allt från sjukhus till klädaffär eller utomhus, gärna i tunnelbana eller som vägskylt. Det har växt fram en industri runt digitala affischer och möjlighet till olika former av infrastrukturer. Målet är självklart en så effektiv kommunikation som möjligt.

Utvecklingen skapar inte enbart möjlighet att på ett kostnadseffektivt sätt presentera budskap. Utvecklingen pekar mot att biometrisk igenkänning av ”kunder”, ”passerande” är här. Tekniken samlar in information om sin omgivningen; hur många människor som rör sig runt affischen och hur de rör sig. På olika sätt kan tekniken avgöra olika saker om människan. Mest kontroversiellt är teknik som skapa möjlighet att avgöra ålder, kön, etnicitet på de som passerar affischen. Branschen har en god uppfattning om att detta kan uppfattas som integritetskränkande och arbetar med att utveckla standarder och koder för hur tekniken bör användas.

Gränslandet mellan en affisch och en enhet för att utföra tjänster vid blir allt tunnare. Du kan i allt högre utsträckning interagera med affischen genom att klicka på dess pekskärm och beställa något eller fördjupa dig. Integrationen med kringliggande teknologier går med en rasande takt. Många butiker använder olika former av RFID system som kan interagera med affischsystemet och de flesta av oss har smarta telefoner. Din telefon har i sin tur gps;en aktiverad och du nyttjar bland annat Facebook i den. Ett eldorado för skräddarsydda budskap.

Ni som följt bloggen och oss ett tag känner till att vi har en förhållandevis bred uppfattning om informationskompetens (en uppfattning som vi inte på något sätt är ensamma om eller som är särskilt kontroversiell). Den grundläggande uppfattningen är att medialandskapet och mängden information har förändrats i sådan omfattning att nya kunskaper och kompetenser krävs). Förändringen påverkar alla aspekter av livet och av samhället.

Kort sagt; informationskompetens berör i hög utsträckning även det offentliga rummet och hur vi rör oss i det offentliga rummet.

Ett sandslott är förgängligt. Vi räknar med att det endast överlever till nästa högvatten eller nästa regnskur. Det är en central del av urtrycksformen att den endast kommer att existera under en mycket kort period. En isskulptur bär liknande egenskaper – kanske han denna något längre levnad. Fram till dessa att årstiden ändras. Detta är exempel på efemära artefakt.

Begreppet tar sin utgångpunkt i att något är kortlivat; en ökenväxt som gror vid regn, växer upp, sätter frö på mycket kort tid. En flod som endast uppstår en kort tid under regnperioden. Lycka är ofta beskrivet som efemär (rätt eller fel).

En bok, en dagstidning, en runskrift, twitter, sms, chat är alla olika informationsteknologier. Vi använder dem med lätthet på olika sätt. Och det är ganska självklart att vi inte kan analysera den ena kommunikationsformen med samma verktyg som den andra.

Webbsidor är allt mer dynamiska. Det vill säga att data från en eller flera källor hämtas upp ur en databas när användaren besöker sidan och interagerar med den. Data om dig som användare interagera även i allt högre utsträckning med tekniklösningen och påverkar vad som visas. Är det möjligt att påstå att den information som presenteras är efemär?

Jag tycker detta är intressant ur många aspekter inte minst avseende källkritik och uppfattning om vad en källa eller ett dokument är för något. Ett sandslott exempelvis bär mängder av information men vi har liten möjlighet att luta oss mot sandslottet som källa. Vi behöver verktyg att dokumentera källan med, exempelvis en kamera. Fotot som tas utgör ett dokument och en källa.

Jag upplever att detta intimt hänger samman med informationssökning. Det är när informationen och kommunikationen efterfrågas som den skapas. Och när du väl besökt en ”webbaserad informationsartefakt” existerar den inte längre. Då kan inte återvända till den. Den är efemär.

Varför inte bara använda något av orden flyktig, ändlig, obeständig, kortvarig, kortlivad, tillfällig? Jag har lockats av när man inom konsten använder det engelska begreppet Ephemeral  Artefacts. Det ligger i konstformens natur att objektet, artefakten skall upplösas inom kort. Det ligger ett värde i att den inte är beständig. Att sandslottet finns idag men inte i morgon. Det i sin tur får mig att tänka på hinduiska och buddhistiska ritualer sk Mandala – komplexa ”målningar” i sand. Här ligger fokus just på att, oavsett hur komplex artefakten är kommer vinden att ta den. Det efemära är centralt.

Jag tar tacksamt emot reflektioner, tankar och resonemang om ovanstående. Här på bloggen eller på peder@glykol.com

Tidigare i veckan undertecknades den sk Moscow Declaration on Media and Information. Detta är en viktig handling och dokumentet skall fungera som en handledning till stater och regeringar. Mötet var sponsrat av UNSECO och över 130 representanter från 40 länder fanns närvarande.

Den grundläggande uppfattningen är att medialandskapet och mängden information har förändrats i sådan omfattning att nya kunskaper och kompetenser krävs. Förändringen påverkar alla aspekter av livet och av samhället.

“Media and Information Literacy (MIL) is a prerequisite for the sustainable development of open, plural, inclusive and participatory knowledge societies, and the civic institutions, organizations, communities and individuals which comprise these societies.”

Det är intressant att det blir allt vanligare med begreppet Media and Information Literacy (MIL) medan jag upplever att det tidigare var med vanligt att enbart tala om Information Litercy – informationskompetens. I deklarationen definieras MIL som;

“MIL is defined as a combination of knowledge, attitudes, skills, and practices required to access, analyse, evaluate, use, produce, and communicate information and knowledge in creative, legal and ethical ways that respect human rights. Media and information literate individuals can use diverse media, information sources and channels in their private, professional and public lives. They know when and what information they need and what for, and where and how to obtain it. They understand who has created that information and why, as well as the roles, responsibilities and functions of media, information providers and memory institutions. They can analyze information, messages, beliefs and values conveyed through the media and any kind of content producers, and can validate information they have found and produced against a range of generic, personal and context-based criteria. MIL competencies thus extend beyond information and communication technologies to encompass learning, critical thinking and interpretive skills across and beyond professional, educational and societal boundaries. MIL addresses all types of media (oral, print, analogue and digital) and all forms and formats of resources.”

Dokumentet, deklarationen, hänger samman med och tar sin utgångspunkt i tidigare dokument som Pragdeklarationen ”Towards an Information Literate Society” (2003); Alexandria Proclamation ”Beacons of the Information Society” (2005); Fez Declaration on Media & Information Literacy (2011); and the IFLA Media & Information Literacy recommendations (2011).

Det är dock i denna deklaration ett tydligt fokus på just en allt mer mångfacetterad informationsmiljö. Möjligen har tonen även höjts en aning gällande vikten av informationskompetens och vad bristande informationskompetens leder till;

”This literacy creates new opportunities to improve quality of life. However, individuals, organizations, and societies have to address existing and emerging barriers and challenges to the free and effective use of information”

Jag undrar om detta kommer att innebära att vi även i Sverige lägger till ordet Media eller medier när vi talar om området; Medie- och informationskompetens (MIK)? Jag upplever att i Sverige har vi använt begreppet mediekompetens ganska särskilt från begreppet informationskompetens. Kanske det ändras på sikt nu?

Moscow Declaration on Media and Information

Sheila webben on Moscow Declaration on Media and Information