Sergio Duartre torres och Ingmar weber har skrivit artikeln What and How Children Search on the Web. Artikeln är publicerad 2011 och bygger på undersökt data från söktjänsten Yahooo.
Ett centralt budskap är att barns (i denna studie är åldersspannet 6-18 år) uppmärksamhet fungerar på ett annat sätt jämfört med vuxnas vid informationssökning i en webbtjänst. Forskarna noterar att det är en förhållandevis liten del av all information som finns att nå via internet som riktar sig mot barn. De noterar att det inte finns någon särskild söktjänst som riktar sig mot barn utan barn är hänvisade att använda teknik som primärt är designad för vuxna. Forskarna ger två exempel som de anser representerar resultaten i stort. Vad jag förstår är exemplen påhittade i syfte att exemplifiera resultatet. I det första söker en tioårig flicka med söksträngen vad är kärlek (what is love)? Söktjänsten presenterar reklam inom området dating. Flickan antar att reklamen är en del av sökresultat och hon klickar på annonser – besöker sidan. Sedan går hon tillbaka till sökresultatet och klickar på det översta webbresultatet. Detta är en sida som har ambitionen att förklara vad som kemiskt händer i kroppen när man är kär. Texten är för komplex och flickan avslutar söksessionen.
Det andra exemplet som ges är pojke på nio år som söker efter på ordet hun (Hunnerna, ett samlingsbegrepp för en centralasiatisk befolkningsgrupp). Söktjänster erbjuder förslag till söksträngar som hun school (Princeton college), hun sen (prime minister of Cambodia och så vidare och hun empire (vilket är vad pojken söker efter). Pojken noterar inte någon av de föreslagna söksträngarna utan går vidare – klickar på den översta länken i sökresultatet vilket är en samlingsplats för länkar till porrsajter. Hun är även ett populärt samlingsnamn inom pornografin. Pojken går tillbaka till sökresultatet och provar sig fram tills han finner en wikipediasida som avser hunner. Men här är språket för avancerat för att pojken skall kunna tillgodogöra sig informationen. Båda söksessionerna avslutas inom några minuter och båda barnen upplever enligt forskarna frustration.
En slutsats som dras är att barn klickar först och bedömer sedan. De klickar på bilder och på de översta resultaten i en resultatlista. De använder sig inte av automatgenerade förslag. Forskarna menar att de är förvånande att se att de äldre barnen beter sig mer som små barn än som unga vuxna och att det sker ett ”plötsligt hopp till vuxet beteende” någon gång mellan 19 och 25. Ett resonemang som förs är att detta beror på att man då flyttar hemifrån, får ett jobb och så vidare. Barn kan i låg utsträckning avgöra vad som döljer sig bakom en länk presenterad i en länklista utan behöver testa sig fram och klicka för att lära. Vuxna har större chans att tänka; det där är vad jag söker – det där är inte för mig.