Har det senaste året i samband med mitt journalistikprojekt läst in mig gällande framförallt gällande nyhetsjournalistik och dess förhållande till IT-utveckling och affärsmodeller. Mycket kan sägas om detta men det är tre saker som är återkommande uppskattade faktorer med papperstidningen.

Det första områden kan kallas ”handledning”.  Någon håller läsaren i handen och visar vad som är viktig att läsa (för att hänga med och förstå samtiden). Det är mycket inom kulturen ”massmedier” som hänger samman med detta. Det är central del inom nyhetskulturen hur nyheter väljs ut och ges utrymme. Det redaktionella urvalet är viktig del av professionerna inom journalistiken. Det är journalistiken uppgift att välja vad som skall belysas. Det är redaktörens ansvar att välja vad som skall publiceras.

Det andra området är relevans. En nyhet måste upplevas som relevant. Vi människor fungerar så att vi måste knyta ny kunskap till kunskap eller erfarenhet vi redan har. Vi upplever inte saker i ett vakuum. När vi upplever något som relevant har det sin förklaring i vilka vi är och vad vi gjort tidigare i livet.

Det tredje området som uppmärksammas är serendipitet. Läsarna uppskattar chansen och möjligheten att lära sig något nytt. Vi bläddrar i tidningen och våra ögon skannar av rubriker. Även om vi inte läser alla artiklar så lär vi oss något om ämnet. Läsargrupper uttrycker hur de uppfattar detta som en viktig del i allmänbildningen. De vill inte vara utan en dagstidning och ersätta den med exempelvis nyheter på webben för de säger sig sakna översikten och just detta med att man lär sig saker som något man inte visste något om.

Serendipitet är en oavsiktlig upptäckt, en positiv överraskning vid sökandet efter något annat. Ordet har sitt ursprung i sagan om de tre prinsarna från Serendip. Prinsarna gjorde ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter.

I korthet: Pappa kung (av Serendip nuvarande Sri Lanka) var orolig för sina tre söners utbildning. Pappa kung upptäckte att det inte var tillräckligt med de bästa lärare inom kända områden. Han gav dem uppdrag vilka de ibland lyckades med ibland inte – men de lärde sig ANNAT vid varje tillfälle.

Begreppet används inom forskningen och det kanske mest kända exemplet är när Alexander Fleming 1928 efter återkomst till laboratoriet efter semester fann en odiskad bakteriekultur som det börjat växa mögel på. Han lade märke till att bakterier inte växte runt mögelkolonierna. Han drog slutsatsen att möglet avsöndrade ett bakteriedödande ämne och upptäckte därmed penicillinet.

Det finns en välbehövlig diskussion om att teknik för personifiering kan leda till brist på serendipitet. Om vår informationskonsumtion i allt högre grad utgår från teknisk analys av våra beteenden och vi presenteras i allt högre utsträckning för information som redan ligger inom ramen för vårt kunskapsspann  – ja då blir vi allt smalare i vårt kunnande.

Serendipitet kan beskrivas som ”oväntad relevans”. Sambandet mellan informationssökning och informationskompetens är inte svårt att se. En informationssökningsprocess initieras av att personen upplever ett problem och gör kopplingen att rätt information kan lösa detta problem. Det är alltså en process som är användardriven. Om teknik då utvecklas som enbart bygger på redan känd relevans för användaren (tex kunskap om att användaren är i Sverige och detta leder till att enbart resultat på svenska visas) minskar bredden, graden av möjlighet till serendipitet. Jag är beredd att slå på stortrumman och påstå; serendipitet är viktigt för lärandet. Serendipitet är när vi bryter oss fri från handledning och fångar möjligheten att lära oss något nytt.

Värdet i serendipitet är tydligt och marknaden riktar allt mer sin uppmärksamhet mot området. Skälet är att serendipitet utgör en icke kopierbar intangible och det är därför möjligt att skapa affärsmodeller runt det. Är det inte så att vi alla när vi åker hemifrån på morgonen tänker; hoppas det händer något oväntat kul idag (oväntat relevant). Är det inte så att vi är ganska tacksamma och känner oss direkt glada för de tillfällen då vi lärt oss något nytt på ett oväntat sätt?

;-P