Våra handlingar, beteende genererar stora mängder data. Under senare delen av 1990-talet och under 2000-talet var det vanligt att använda begreppet ”digital fotspår” (eng digital fotprints). Medan vi går framåt så lämnar vi spår efter oss.  Det är allt vanligare att se hur metaforen digital skugga används (det är intressant att fundera över varför vi människor tenderar att överge vissa metaforer för att börja använda andra). Ett fotspår skulle kunna uppfattas mer som ett historisk dokument medan en skugga är mer flyktigt.

När begreppet digital skugga används så tas ofta en bredare ansatts – här avses inte enbart digital information direkt kopplad till webben utan även all den digital information som skapas och finns om dig generellt; allt från webbhistorik, finansiella transaktioner, övervakningsfoton, kreditkortsanvändning och mycket mer.  När vi vandrar genom livet speglas detta mot digital värld. Sökindustrin har länge legat i framkanten när det kommer till att omvandla kunskap om våra beteenden till pengar. Att söka information med hjälp av en söktjänst är en av de mest utbredda aktiviteterna på nätet. Och varje handling skapar värdefull data. Allt fler affärsmodeller utgår från beteende data – båda som vara och som valuta.

Persondata mer värdefullt än avgifter vid transaktioner
Alex Rampell uppmärksammar i en artikel på TechCrunch hur företag som hanterar betalning ”på nätet” har svårt att ta betalt för sina tjänster. Samtidigt är området glödhett och vi står inför möjligheten att fullt ut kunna betala med mobilen. Detta kommer att förändra inte bara hur vi betalar på nätet utan även i fysiska affärer. Vem har inte varit med om en kaféägaren som helst inte säljer kaffe & bullar under 50 Kr mot kortbetalning eftersom kortavgiften äter upp förtjänsten?

Rampell ser hur datat om våra köp är efterlängtade hos marknadsförare. Data om vem som är beredd att spendera X kronor på vara eller tjänst vid givet ögonblick och plats. Här finns en blöt dröm att koppla det fysiska rummet till Internetekologin. Vi är vana att när vi köper en bok på nätet så får vi tips; personer som köpt denna bok har även köpt denna (och denna och denna och denna). Det som görs är att man buntlar en bok med andra. Inte sällan en masskulturell bok med en smalkulturell och på detta sätt knyter samman ena änden i den långa svansen (The Long Tail) med något långt ut i svansen. Uttryck på ett annat sätt; man lyckas sälja en bok till – kanske en bok som annars aldrig skulle ha sålts. På detta sätt skulle vi nu alltså i samma stund som vi köpt något i en butik få erbjudanden baserat på detta köp. Ett synsätt och affärsmodell som bygger på att värdet på datat om transaktionerna med råge överstiger värdet av transaktionsavgifterna.

Kan persondata utgöra valuta?
Ur ett användarperspektiv blir det hela intressant:  Om nu datat om DIG är så värdefullt att det ersätter pengar borde ju DU säga:  ”hej – stopp – jag vill ha min beskärda del av kakan. Varför skall jag bjussa på all data om mig själv?” Är det tänkbart att vi inte enbart behöver resonera runt persondata och integritet utan även resonerar om att faktiskt ta betalt för den EGNA ”digitala skuggan”.

–          Jag vill köpa den där burken med dricka.

–          Det blir 12 Kr casch eller om du föredrar att tillgängliggöra din digitala skugga via oss avseende senaste tre dagarna fungerar det bra.

;-P